ellenavecbaguette

(au moins je n'ai pas atteint la dysenterie... (=jag har åtminstone inte diarré :P)). och, jag försökte skriva rubriken på svenska men sen kom jag inte på hur man skriver "victime" för en sjukdom. för det är väl ändå inte "offer"?
hur som haver, jag började bli lite orolig för vad som händer med mej denna vecka, så jag sökte på nätet för att kolla upp om det verkligen bara var i mitt huvud, och tro det eller ej men jag fann detta:

Deprime Post-Spectacle

i riskzonen: arbetande inom sektionen show-biz, till exempel musiker, dansörer, cirkusartister, komiker och aktörer. i de flesta fall är sjukdomen en direkt påföljd av en eller en serie av föreställningar, där den drabbades neuroner går vilse när de inte längre behöver lägga 110% på nämnda föreställning(ar).

symptom: känsla av tomhet, plötslig förvirring. motivationssvackor kan förekomma. sjukdomen manifesterar sej i mer seriösa fall även fysiskt, där muskeltrötthet, träningsvärksliknande smärtor och även allmänna ledproblem i exempelvis knän är vanligt förekommande. (not: min benhinneinflammation har behagat återuppdyka. jag kan inte jogga... tänk er en rökare som plötsligt fått astma. och sen eh, 50 gånger mindre allvarligt. huh... effekten blev inte särskilt slående där va?)

behandling: för näravarande finns ingen känd metod för att direkt bota den drabbade. då sjukdomen är relativt ovanlig är forskningen inom området ännu inte särskilt långt framskriden, och man har hittills inte funnit ett effektivt läkemedel för att bota sjukdomen. den drabbade rekommenderas i väntan på nya rön träna så mycket denne bara kan för att glömma att allt är Slut. utökat umgänge med andra show-bizarbetare förordas också. om symptomen kvarstår kan vi inte annat än rekommendera uppsättning av en ny föreställning inom kort.

källa: vardguiden.se

hmm.. jag försöker för tillfället följa deras råd bäst jag kan; denna vecka har jag sett till att begiva mej till cirkusen måndag, onsdag och fredag, och dessutom har jag träffat jonglören som bor i Thonon i torsdags (asnajs; åt picknick på baguette och chèvre i hans minilägenhet med honom och hans tjej, och därefter placerade vi oss i en park för att kasta små bollar i luften...). jag tror att jag är på bättringsvägen :). men det där med benhinneinflammationen stör mej, så det är nog bäst att jag tar det försiktigt och fortsätter behandlingen ett tag till.
i väntan på att jag är helt frisk ger jag mej in på en liten nostalgitripp från förra helgen:


vi 'dyrkar' den heliga pinnen (som egentligen är till att hissa upp och ner trapetsen) 

jag (för mammas och pappas skull...)

Clémence (värdsyster) och jag :)  när Clémence tappade diabolon roade jag mej flera gånger med att avbryta och fråga "c'est fini?" vilket drev Clémences rollfigur till vansinne ("NON!!!") och publiken till skratt :D

Clémence och min värdbror Raphaël

Steve kastar Laurine... de hade ett jättecoolt nummer som slutade med att Laurine nockade Steve och drog ut honom i släp efter moppen Steve åkte in på scen med :P.

annars börjar det kännas att jag snart ska hem; folk börjar fråga om de får komma till Stockholm (jag har glatt bjudit in allihop, så att ni är förberedda mina fina föräldrar) och om jag kommer tillbaka nästa år... och jag längtar hem lite, och till landet. snart kommer jag! kram på er fina hemmamänninskor!