om min snigel-känsla
jag har bytt hem. igen. nu bor jag hemma hos Clémence (på min skola, i samma klass som Romane) och Raphaël som går på min cirkus. jag känner mej lite som en snigel, som byter skal hela tiden. man får inte alltför mycket fästa sej vid skalet för förr eller senare (fast snarare förr) blir man ändå tvungen att ta sitt pick och pack och sticka. fast det är lättare sagt än gjort när man har ackumulerat så mkt grejer som jag lyckats med.. mais passons, jag känner ju männsikorna så jag har en betryggande känsla av att det kommer bli schtek.
ska försöka summera mina två veckor på ett någorlunda kompakt vis. det var ju massa svenskar här under en vecka; torsdag till torsdag. dessutom var min pappa här, min egen riktiga pappa. pappa är precis som han ska, som vanligt (känns skönt att han inte har förvandlats till nåt cybermonster medan jag varit borta även om det gav mej lite lust att packa ner mej själv i hans resväska och följa med hem till Sverige. fast det hade nog varit rätt obekvämt i hans resväska ändå, så det var nog lika bra att jag stannade.) dessutom slog han sitt marathonrekord med en minut när han var här *skryta över duktig pappa i brist på egna bedrifter i liknande stil* ;). det var roligt med middag hos värdfamiljen när alla skulle försöka prata engelska. fast mest var det jättegott... de hade smällt ihop en potatisgratäng som smälte i munnen och ett fullkomligt överjordiskt grillat kött som jag fortfarande hallucinerar av att tänka på, och detta toppat med en ljuvlig äppelpaj... mmm...
pappa i Genève med mej (fast jag syns inte för jag tog fotot) precis innan nirvana i glassform.
naturligtvis hade vi förhör på 1a och 2a världskriget första lektionen på måndagmorgon dagen då pappa åkte, vilket jag helt hade glömt, och dessutom var jag 10 min sen eftersom att jag bodde på hotell natten söndag-måndag och både jag och min käre far är tidsoptimister.
pappa hade med sej endel grejer som jag saknade också, i synnerhet tre par nya Happy Socks. jag känner mej numera lite mer hel som människa.
med mina jämnåriga landsmän hann jag ju inte hänga så jättemycket eftersom jag hade lektioner (vilka jag ändå har följt mer eller mindre), men jag hann med en middag, festen för svennar och fransmän, en lunch på stan (fast där rök mitt matteförhör. men det var det fett värt för den chèvreostsalladen.) och en bowlingkväll. svenskarna var assköna (såklart; det var ju svenskar :P).
sann skönhet kan inte beskrivas med ord.
vi hade verkligen jättekul på bowlingen. fast det var nära att jag inte ens kunde ta mej dit tack var min som vanligt mycket välorganiserade karaktär. jag trodde ju att bowlingen var i Genève, fast den var nära skolan i Thonon, så jag höll nästan på att fastna efter min cirkusträning i Genève. jag ringde Romane när jag satt mej i spårvagnen mot Genèves centrum... hon säger "men, vi är inte i Genève!". till slut blev jag tvungen att lifta till Annemasse station för att hinna med tåget, och sen lyckades jag springa till dagens sista buss till bowlinghallen. skills. fast sen fick jag inte duscha när jag kom till internatet vid 22.20, jag som hade tränat cirkus i 6 timmar innan bowlingen...
ett kul hjul till, med Thibault i :)
igår hade vi nästan tårdrypande avsked hos min förra värdfamilj. jag ville nästan inte åka därifrån, jag har ju bott där 5 månader. de är bra folk.
utvalda delar av min nya familj:
jag säger som Robert Broberg: neej, nu får det väl för faan räcka!
kram! (citat från mej, inte från Broberg)
PS: ny adress:
c/o Piot
Chemin de Cherulle 145
74140 EXCENEVEX
DS.
ska försöka summera mina två veckor på ett någorlunda kompakt vis. det var ju massa svenskar här under en vecka; torsdag till torsdag. dessutom var min pappa här, min egen riktiga pappa. pappa är precis som han ska, som vanligt (känns skönt att han inte har förvandlats till nåt cybermonster medan jag varit borta även om det gav mej lite lust att packa ner mej själv i hans resväska och följa med hem till Sverige. fast det hade nog varit rätt obekvämt i hans resväska ändå, så det var nog lika bra att jag stannade.) dessutom slog han sitt marathonrekord med en minut när han var här *skryta över duktig pappa i brist på egna bedrifter i liknande stil* ;). det var roligt med middag hos värdfamiljen när alla skulle försöka prata engelska. fast mest var det jättegott... de hade smällt ihop en potatisgratäng som smälte i munnen och ett fullkomligt överjordiskt grillat kött som jag fortfarande hallucinerar av att tänka på, och detta toppat med en ljuvlig äppelpaj... mmm...
pappa i Genève med mej (fast jag syns inte för jag tog fotot) precis innan nirvana i glassform.
naturligtvis hade vi förhör på 1a och 2a världskriget första lektionen på måndagmorgon dagen då pappa åkte, vilket jag helt hade glömt, och dessutom var jag 10 min sen eftersom att jag bodde på hotell natten söndag-måndag och både jag och min käre far är tidsoptimister.
pappa hade med sej endel grejer som jag saknade också, i synnerhet tre par nya Happy Socks. jag känner mej numera lite mer hel som människa.
med mina jämnåriga landsmän hann jag ju inte hänga så jättemycket eftersom jag hade lektioner (vilka jag ändå har följt mer eller mindre), men jag hann med en middag, festen för svennar och fransmän, en lunch på stan (fast där rök mitt matteförhör. men det var det fett värt för den chèvreostsalladen.) och en bowlingkväll. svenskarna var assköna (såklart; det var ju svenskar :P).
sann skönhet kan inte beskrivas med ord.
vi hade verkligen jättekul på bowlingen. fast det var nära att jag inte ens kunde ta mej dit tack var min som vanligt mycket välorganiserade karaktär. jag trodde ju att bowlingen var i Genève, fast den var nära skolan i Thonon, så jag höll nästan på att fastna efter min cirkusträning i Genève. jag ringde Romane när jag satt mej i spårvagnen mot Genèves centrum... hon säger "men, vi är inte i Genève!". till slut blev jag tvungen att lifta till Annemasse station för att hinna med tåget, och sen lyckades jag springa till dagens sista buss till bowlinghallen. skills. fast sen fick jag inte duscha när jag kom till internatet vid 22.20, jag som hade tränat cirkus i 6 timmar innan bowlingen...
ett kul hjul till, med Thibault i :)
igår hade vi nästan tårdrypande avsked hos min förra värdfamilj. jag ville nästan inte åka därifrån, jag har ju bott där 5 månader. de är bra folk.
utvalda delar av min nya familj:
jag säger som Robert Broberg: neej, nu får det väl för faan räcka!
kram! (citat från mej, inte från Broberg)
PS: ny adress:
c/o Piot
Chemin de Cherulle 145
74140 EXCENEVEX
DS.
Kommentarer
Trackback
