Ellen Leonardsson, intern 214
det är sant, intern på franska betyder nån som bor på internat. inte nån som sitter i fängelse. fast det är lite som fängelse, man blir instängd klockan 5 på eftermiddan och måste ha skriftligt tillstånd från föräldrarna för att få gå ut. och från nästa vecka måste vi sitta tysta och plugga i 45 min varje dag efter skolan i nån studiesal (undrar om man kan klassificera jonglering som plugg?). jag bor med två tjejer från min klass (hejdå private space. faktiskt skitjobbigt; man kan ju inte låsa in sej på toan varje gång man vill va i fred ett tag.) nedan, mitt rum - jag har en säng, ett nattygsbord, en garderob och en stol. C'est tout.
de två första dagarna på skolan den här veckan var faktisk helvete. kände ingen utom min värdsyrra Vic som pratade för fort och glömde att presentera mej för typ hälften av alla hon hälsade på. (föreställ er mej avbrytandes mitt i en fullkomligt obegriplig mening, uttalad av nån fransman i 180km/h och fylld med slang: "förresten, jag heter ellen och jag kommer från sverige, najs va?!". nej, precis.) Vic pratar dessutom typ snabbast av alla och, well, eftersom jag har stora svårigheter med små fina ting som att skämta verksr jag rätt... o-kul. när dom pratar med varandra är det fortfarande mest blurr men jag har Skaffat Vänner. som orkar lyssna, svara på alla mina mindre intelligenta frågor och snackar på om det bizarra land jag frivilligt deporterat mej till... voici olivier (intern och tillika äppelkonstnär).
skolan... är inte så illa. engelskan är lite löjeväckande. efter några dagar fattar jag faktiskt det mesta av lektionerna, men matten... dom är ett år före oss. och - dom har fem timmar i veckan på naturlinjen. jag skojar inte. så jag har (efter att ha komponerat ett grymt inkorrekt brev) lyckats byta linje till littéraire, börjar på måndag. och av nån anledning har jag fått tillval bild, så nu har jag fem timmar bild i veckan istället. inte mej emot.
fast efter några dagar började hjärnan bli lite överbelastad av det konstanta översättandet jag underkastar mej. ni anar inte hur störande det är att ljudet av röster utanför bussen bara låter som en trasig radio i mina öron. så, det var skitskönt att åka hem till värdfamiljen, äta riktig mat (har lätt baguetteöverskott redan, för trots att skolmaten är ok äter dom baguette till allt och dessert två gånger om dagen...) och träffa Tom. köra lite fäktning med skumgummisvärd och upptäcka att han är fking konstnär! han är åtta och hans teckningar har redan mer kärna än mina. nej jag är inte avundsjuk. eller ok. lite.
konstnär:Tom Mayer
kärlek :D
PS. har skaffat franskt simkort efter en jvla massa krångel - om ni behöver nå mej finns jag på +33 6 84 26 99 03 :).
PPS. då jag är isolerad från moderniteter som internet på internatet kommer jag bara uppdatera på helgerna, men jag ska vara trogen och snäll och inte hålla er på halster längre än nödvändigt... à bientôt.
de två första dagarna på skolan den här veckan var faktisk helvete. kände ingen utom min värdsyrra Vic som pratade för fort och glömde att presentera mej för typ hälften av alla hon hälsade på. (föreställ er mej avbrytandes mitt i en fullkomligt obegriplig mening, uttalad av nån fransman i 180km/h och fylld med slang: "förresten, jag heter ellen och jag kommer från sverige, najs va?!". nej, precis.) Vic pratar dessutom typ snabbast av alla och, well, eftersom jag har stora svårigheter med små fina ting som att skämta verksr jag rätt... o-kul. när dom pratar med varandra är det fortfarande mest blurr men jag har Skaffat Vänner. som orkar lyssna, svara på alla mina mindre intelligenta frågor och snackar på om det bizarra land jag frivilligt deporterat mej till... voici olivier (intern och tillika äppelkonstnär).
skolan... är inte så illa. engelskan är lite löjeväckande. efter några dagar fattar jag faktiskt det mesta av lektionerna, men matten... dom är ett år före oss. och - dom har fem timmar i veckan på naturlinjen. jag skojar inte. så jag har (efter att ha komponerat ett grymt inkorrekt brev) lyckats byta linje till littéraire, börjar på måndag. och av nån anledning har jag fått tillval bild, så nu har jag fem timmar bild i veckan istället. inte mej emot.
fast efter några dagar började hjärnan bli lite överbelastad av det konstanta översättandet jag underkastar mej. ni anar inte hur störande det är att ljudet av röster utanför bussen bara låter som en trasig radio i mina öron. så, det var skitskönt att åka hem till värdfamiljen, äta riktig mat (har lätt baguetteöverskott redan, för trots att skolmaten är ok äter dom baguette till allt och dessert två gånger om dagen...) och träffa Tom. köra lite fäktning med skumgummisvärd och upptäcka att han är fking konstnär! han är åtta och hans teckningar har redan mer kärna än mina. nej jag är inte avundsjuk. eller ok. lite.
konstnär:Tom Mayer
kärlek :D
PS. har skaffat franskt simkort efter en jvla massa krångel - om ni behöver nå mej finns jag på +33 6 84 26 99 03 :).
PPS. då jag är isolerad från moderniteter som internet på internatet kommer jag bara uppdatera på helgerna, men jag ska vara trogen och snäll och inte hålla er på halster längre än nödvändigt... à bientôt.
Kommentarer
Postat av: Gösta
Ellen du är mycket saknad!
Postat av: Chef de la Blogg
tack detsamma :D jag är ungefär lika verbal som ett mjölkpaket här, saknar sverige lite :/ kramar!
Trackback
